Ett antal timmar efter ett halvstressigt samtal satt jag i en bil med rutorna nervevade och luftkonditioneringen på högsta värme. Livet i en skrothög. Degeberga marknad var inget event att ropa hej för. Fast kan inte klaga för även om jag trängdes bland barnvagnar och bönder fick jag faktiskt mina brända mandlar och en del kvalitetstid med pappa. Senare hade jag helst tittat in hos min gudfar, det var ett tag sedan jag satt och lyssnade på hans livshistorier. Istället för det fick jag träffa på två andra äldre som det var längesen jag återsåg, nämligen mina kära farföräldrar. Det är inte ofta man tar sig tid till de äldre, och den mesta tiden går till vänner. Om man väl tar sig tid till det, och helhjärtat vill göra det. Är det helt klart värt det.