Är jag inte säker på vad jag står för..

Fast igår natt var det inget som berörde mig, och att bara släppa allt det där oändliga grubblandet är nog det bästa jag gjort på länge. Veckorna dedikerar jag till skolan, och helgerna till att leva. Att jag och min käraste vän i efterhand inte riktigt var säkra på varför vi cyklat 1.2 mil en lördagkväll är oviktigt. Det är som en annan liten vän till mig brukar säga med sin charmiga skånska, "så länge man har roligt". Kunde inte uttryckt det bättre själv, för i slutet tror jag nog att dessa små impulsiva äventyr som kommer att vara de bästa minnena. Vissa nätter, kompleterar de som gått åt spillor.