Den här tjejen gillar munkar. Det tror jag är exakt ni tror och tänker om mig efter alla dessa munkfikor. Sanningen är att det inte är den hela sanningen. Det råkar bara vara de jag fikar med som uppskattar munkar. En av de är min pappa som idag bidrog med en trevlig morgonfika. Senare har jag spenderat massor med tid tillsammans med Ludde/Thuve/Sven. Det börjar bli sommar här nere nu och det är verkligen underbart.

 

 

 

Ett antal timmar efter ett halvstressigt samtal satt jag i en bil med rutorna nervevade och luftkonditioneringen på högsta värme. Livet i en skrothög. Degeberga marknad var inget event att ropa hej för. Fast kan inte klaga för även om jag trängdes bland barnvagnar och bönder fick jag faktiskt mina brända mandlar och en del kvalitetstid med pappa. Senare hade jag helst tittat in hos min gudfar, det var ett tag sedan jag satt och lyssnade på hans livshistorier. Istället för det fick jag träffa på två andra äldre som det var längesen jag återsåg, nämligen mina kära farföräldrar. Det är inte ofta man tar sig tid till de äldre, och den mesta tiden går till vänner. Om man väl tar sig tid till det, och helhjärtat vill göra det. Är det helt klart värt det. 

 

 

 

 

Barbent och bländande, gittarrkling och jordgubbssylt i överflöd.
I söndags vaknade jag upp bredvid Ludde. Det är vad Carro nu mera kommer kallas av mig. I "högsommaren" marsherade jag mot Cafè Kagan i ett par välfodrade kängor. Cafè Kagan som för några månader sedan kallades Österlen Cafè och innan dess Pm's. Hoppas nu att Österlentanterna känner sig stolta över att detta inslag av Skånska bittit sig fast i det lilla Österlenska hamnstadens kultur. Och kan stå till svars för alla dessa vad och varför som sommarturisterna kommer och invänder med. Jag som är näst intill inföding här har knappt koll på de Skånska missbildningar till ord. I vilket fall är Kagan det Cafè som är mest värt att besöka och det mest "uppdaterade" stället här omkring. Där satt jag och Carro och åt scones med bara ben och bländade förbipasserande fågelfä. Vevve och Helle hejdade sig på sin väg förbi och en stund senare satt vi som ett gäng ordentliga ungdomar i stadens Knarkarpark spred glädje med gitarrkling.