Sömn och mat är en kort resume av denna helgen. I mängder. Och med gott sällskap. Efter ett paket riskakor alldeles för sent på timmarna och en Ocean-film senare ska jag nu kosta på mig ett par timmars sömn innan  vi räknar om från ett igen och tar tag i våra liv. Igen. Au revoir

Har spenderat hela denna guldvärda dag åt meningslösa sysslor som bland annat omfattar en omorganisering och en överdrivet noggrann städning av mitt kära rum. Mitt rum som förresten varit som ett dammoln under de timmarna jag hållt på och göra iordning. Och efter att ha spenderat ett par timmar i ett rum som var som en gaskammare av damm var frisk luft något av det som låg högst på min prioriteringslista. Efter ungefär en halvtimme och fem svettiga kilometer har jag nu fått i mig en aning för mycket av en aning för god mat. Nu när jag behandlat veckans mest guldvärda dag som en halvdan "dagen innan livet blir på allvar ingen"-dag får vi se vad det blir av morgondagen. 

"Ett bi kom in i rummet och och stack tjejen till vänster, det är därför hennes läppart är stora." Ikväll har jag varit omgiven av vidunderliga vänner. Nu sitter vi här och pratar om senila tanter och gamla klasskompisar. En orginell samtalskombination. Orginell precis som de underbar personer jag spenderat denna kväll med. Nu ska jag och mina breda axlar dra mig tillbaka till världen av social kompetens. 

Har gått på sparläge hela dagen. Låg i sängen och skakade för bara några timmar sedan, ett par koppar te senare är jag i full gång att fixa och dona. Om en kvart ger jag mig ut och iväg mot en trevlig kväll med tjejerna. Det är sällan vi lyckas pricka in en dag som passar alla och nu när vi äntligen lyckats ska jag inte låta lite snuva hindra mig. Pizza och trevligt sällskap . Lite som en "grabbkväll" utan fotboll och öl. 

Och idag lämnade jag det för Sibirien. 

En bit norrut, en liten bit på kartan, en bra bit från vardagen. 

Dessa mörka tiden börjar driva mig till vansinne. Korta, mörka och jävliga dagar, fulla med stress fyller min vardag. Därför har det varit underbart att spendera helgen i en annan del av sverige, i en avlägsen terräng mitt ute i ingenstans, med människor som står mig nära hjärtat. Min syster och jag är raka motsatserna, när jag väl hälsar på henne är det jobb med djuren och trevliga middagar tillsammans med familjen. Jag må trivas bra i städer, omgiven av liv och rörelse, men när det blir förmycket, är det här det bästa som finns. 

När man lever ett liv som hela tiden går ut på att prioritera blir det såhär.

Umgänget för dagen har mestadels bestått av min högt uppskattade säng och en ständig omladdning av koffein. Film är ett av ämnena jag läser och idag var det heldag i Klågerup som gällde, där av min frånvaro. När det inte finns något för mig att göra tänker jag inte göra ens ett försök att medverka, mest på grund av den långa färden dit som består av en och en halv timmes tågsittande. Hade i baktanke att dagen skulle gå åt till psykologistudier, men eftersom min lärare slarvigt nog glömt bifoga uppgifterna i mejlet han skickade har jag inte haft möjlighet till det heller. Små skuldkänslor börjar växa fram för att jag varit extremt lat och oambitiös under mestadels av dagen, och därför blir det nog en runda runt stan med joggingskorna senare ikväll. Imorgon blir det nya tag, förhoppningsvis mer lyckade än dagens. 

"Jag känner mig som Patti Smith", är något jag med handen på hjärtat någon gång vill kunna uttrycka, och mena. 

Platsen där jag infinner mig på veckodagarna, där jag träffar mina vänner, utvecklar mina kunskaper och formas till en almänbildad medborgare.

Det är platsen som detta året införskaffade en daglig lästid för alla tvåor på skolan. Jag gillar idèn och utan den hade jag antagligen aldrig fått upp ögonen för mästerverket "Just Kids", skriven av ingen mindre än Patti Smith, det är en självbiografi och den är magisk. Det kanske låter löjligt att skriva om en liten bok, men det är definitivt en av de bästa böckerna jag någonsin läst. Blir inspirerad, och får en möjlighet att fly från detta dystra höstmörker till en värld där allting är möjligt. 

 

 

Är jag inte säker på vad jag står för..

Fast igår natt var det inget som berörde mig, och att bara släppa allt det där oändliga grubblandet är nog det bästa jag gjort på länge. Veckorna dedikerar jag till skolan, och helgerna till att leva. Att jag och min käraste vän i efterhand inte riktigt var säkra på varför vi cyklat 1.2 mil en lördagkväll är oviktigt. Det är som en annan liten vän till mig brukar säga med sin charmiga skånska, "så länge man har roligt". Kunde inte uttryckt det bättre själv, för i slutet tror jag nog att dessa små impulsiva äventyr som kommer att vara de bästa minnena. Vissa nätter, kompleterar de som gått åt spillor.