Ett par snuviga tjejer strosade igår eftermiddag in på stadens mest tilltalande café, och där började min dag. Om man inte bortser från de tidagare timmarna som jag spenderat åt att hata allt och alla, inklusive mig själv. Som tur var undsatte min kära vän mig med lite pepp och mycke komik, som fick mig på andra banor. Efter vårt besök på Café Kagan fortsatte vi vårat strosande några timmar och sedan spenderade vi resten av kvällen på Bénka di. Bénka di, det omtalande, och enda, ungdomshuset i lilla staden lagom. I korta drag blev det en lugn lördag, om man bortser från mina humörsvängningar vill säga.

 

Mellan konisk musik i toner av Outlaws  och liknande. 

Är filosofisk och lika lugn som musiken som spelas ur mina högtalare. Känns knappast som måndag när jag strosar runder i mina raggsockor och smuttar på närproducerat te. Denna dag innehåller inte några studier, någon träning och inte heller någon fantasi. Har spenderat eftermiddagen med en hel massa kaffe och ett par avsnitt av Revenge, och det är på det spåret jag planerar att fortsätta hela min kväll. Byter kanske ut kaffet mot mer te, och den fredlösa teveserien mot en nostalgisk film från gamla skolan, i stil med Bonnie och Clyde. Det är en otroligt skön känsla att inte göra ett skit, och det är precis vad jag ska återgå till att göra nu, inte ett skit. Ni får ursäkta mig. Ciao! 

 

De tre orden beskriver min halvdana och lite dassiga sida ganska bra..

Orutinerad bloggare är nog vad man kallar sådana som jag. Fast det löser sig! Tålamod goda medborgare. Gick nyligen från att vara en otålig tonåring, i väntan på det där brevet, till att vara en oduglig övningkörare. Ja exakt, mitt körtillstånd har anlänt och jag är en glad fisk.